fredag 28 december 2012

Att oja sig

Jag läste innan idag på en av mina favoritbloggar Villa Ell, om hur man ojar sig över hur tiden går. Det fick mig att tänka på när jag var liten och var både förundrad och ibland lite irriterad på de vuxna som hela tiden ojade sig över hur fort tiden gick. Jag tyckte ju att tiden gick jääättelååångsamt, speciellt när man väntade på julklapparna och mamma donade med maten. Nu är jag här och muttrar själv om hur fort tiden går och att man aldrig hinner med ...........
En av årets favoritklappar var en svensk översättning av Magnolia Bakery´s kokbok, här kommer nog tiden att rusa iväg när jag kommer igång med att baka några av dessa otroligt inspirerande recept.




2 kommentarer:

  1. Ja det är ju lustigt. Minns också det där från när jag var liten. Hur julafton bara sniglade sig fram, så långsamt det gick, tills det var dags att dela ut julklapparna.
    God fortsättning!

    SvaraRadera
  2. Hahaha har man blivit vuxen när man går och oj-ar sig :-)
    Ja tiden rusar i allafall och visst när man var liten så gick ju tiden jättelååååångamt!

    Gott nytt år
    Kram Sandra

    psst. vilket fint julpynt du har...

    SvaraRadera